A R E D H E L

jag mår jävligt bra
men du vet att det inte är samma sak utan dig

fyfan vad jag hatar sånahära helger
dom som är så oerhört planerade och som man längtat till ledigheten
sen blir händelserna noll.
kent peppar mig en del, aningen lyckopiller
jag har lovat mig själv att lämna deppighet utanför bloggen
det här är ett undantag det är ändå ingen som läser, förlåt.
någon som vill göra fortsättningen på lördagshistorien suverän kanske ?
jag kan åtminstone inte.


jag älskar dig, förstå.